Station Värtan

Station Värtan är en historisk plats. Här har det funnits ett elverk som försörjt Stockholm med el i snart 120 år. Den nya gasisolerade ställverksanläggningen (GIS) ska avspegla denna kontinuitet, driftsäkerhet och stolthet över uppdraget att leverera el till 100 000-tals stockholmare. Precis som den tekniska delen av anläggningen är framtidssäkrad och förberedd för att kunna byggas ut om 40–50 år, så ska även arkitekturen vara tidlös med robusta material som blir vackrare med åren.

Ställverket, som hittills har varit en utomhusanläggning och som tagit en stor yta i anspråk, kan genom så kallad GIS-teknik komprimeras och byggas in i en ny byggnad. På så vis frigörs värdefull mark för annat som denna växande stadsdel behöver. GIS-teknik innebär isolering av högspänningsledningar i gasrör som möjliggör en komprimering av det stora säkerhetsavståndet som behövs för konventionella luftisolerade ledningar.

Den nya anläggningen ligger med sin östra fasad direkt mot Jägmästargatan, som ska breddas med gång- och cykelbanor. Detta ställer nya arkitektoniska krav då huset ska inordna sig i staden och bli en del av gaturummet, samtidigt som det är en friliggande byggnad med fyra fasader, som ska upplevas som intressanta både på långt och nära håll.

Anläggningen består av två byggnader, en högre och en lägre. Den högre GIS-byggnadens fasader är klädda med slagna tegelstenar i varmröda nyanser med mörkare inslag. Teglet refererar till Ferdinand Bobergs klassiska industriarkitektur i Hjorthagen, såsom elverksbyggnaden på Värtaverket och gasklockorna nere vid Husarviken. Den lägre transformatorbyggnaden är i stället svept i veckade plåtar av cortenstål. Det rosttröga stålet har länge använts i anläggningsarkitektur, broar och hamnar och representerar väl de tunga, stadiga transformatorerna och deras nyckelroll i ställverksfunktionen. Fasadplåten samspelar även med terrakottaelementen som klär det intilliggande kraftvärmeverket KVV8, som Urban Design också har ritat.

Byggnaderna binds samman av en sockel som är klädd med mörka, saltglaserade terrakottaelement, så kallat skärmtegel, som varierar i uttryck.